Imårse var jag och linus ute och sprang hälsostigen typ en halvtimma, han måste ju trimmas nu när jaktsäsongen börjar. Sedan damsög jag huset, bakade kavring och en kladdkaka. Har käkat blodpudding också mums. Sedan kom pappasen hem en sväng och visade mig en bok som han fått av en kollega till han. Den heter århundradets största idrottprofiler och med i den finns lilla pappa.

När jag läser vad det står om honom känns det så konstigt, är det min pappa det står om. Jag har aldrig sätt han spelat och kommer nog aldrig förstå hur stor han var på sin tid men för mig kommer han i alla fall alltid vara min pappa och det räcker för mig. I artikerl står det om att han var med i os i münchen 1972 redan som 21 åring och att han efter 10 år i landslaget avslutade sin karriär med vm i tyskland 1982. I artikerln står det att efter 1 år i malmö flyttade bobban hem til eskilstuna igen där han var världens bästa handbollspelare. Ja och robin är nog lika dan det är i sporthallen han trivs och bland sina nära och kära, pengar är inte allt men vågra prova måste man göra för att veta vart man hör hemma. Pappsen höll ju på med fotboll i ifk också där han var med och kvalade till allsvenskan, tänk hur anorlunda det var förr dubblera i dag skulle ju vara en omöjlighet. Desutom förstår jag inte hur mamma stod ut med att han aldrig var hemma. Med tanke på att de varit tillsammans i 40 år iår så måste dom ha tyckt om varandra väldigt mycket.

Ja allt är ganska konstigt bara ibland när jag tänker efter. Jag är glad att jag har en underbar familj men ibland brukar jag tänka tillbaks hur jag satt där och hejade på läktaren brevid mamma och robin, det skulle vara någe. Men som sagt jag är lyckligt lottad som äns blev född då vi är provrörsbarn för er som inte vet. Ja så är det med det. Nu ska jag åka och jobba sedan blir det att åka till flen och kolla in skogarna. Puss och kram




Hehe hitta bilderna på google. Man kan köpa hans autograf på tradera, komiskt!